Ryssen är besegrad

Efter sex veckors tuff fight mot det ryska benprogrammet så tog slaget äntligen slut, med mig som segrare! I fredags körde jag det sista och kanske det enklaste passet på hela programmet. Passet bestod av toppning och ettor så långt upp det gick...det gick upp till 125kg.
När jag startade programmet så satte jag, utan att egentligen veta mitt max i knäböj fram, 120kg som utgångsvikt. 120 kg i knäböj fram vet jag att jag klarat innan jag fick min ryggskada men har efter den aldrig varit uppe på någon högre belastning än 110kg i knäböj fram (förutom när jag vände 112 kg vid Å-lyftet i sommras) men det fick gå som riktmärke ändå. Ni som följt med mig både i hallen vid träningarna och här på bloggen vet att jag har slitit med alla dessa knäböj fram och varit allt från livrädd, skit-trött till entusiastisk som få. Stort TACK till alla som hejjat och peppat mig (och ni som hånat och garvat åt mig)!
Efter att i måndags ha kört 2 x 2:or på ex pers, 120kg förvånandsvärt smidigt så hade jag hoppats på att få med mig 130kg från toppningspasset i fredags... men det tog stop på 130 kg och jag fick nöja mig med 125 kg.

Jag är ändå väldigt nöjd, det är vikter om jag inte varit uppe och tränat med på väldigt många år och jag är framför allt väldigt nöjd över att ha klarat mig igenom det lite smått galna programmet. Nu vet jag i alla fall att de små benen är tränade och nu ser jag  fram emot att få tillbaka lite fart och fläkt i både lyftningen och kastningen och få användning av de nu lite starkare grisbenen till andra galenskaper och stordåd...