lördag 4 augusti 2012

Ibland måste även en krigare ge sig...

...tydligen!
Det värsta jag vet är att inte kunna träna som jag vill eller att inte kunna följa träningsplaneringen till punkt och pricka.
Finns det en planering så skall den följas och det där med att lyssna på kroppen, gå på känn och anpassa träningen efter dagsform låter ju vettigt men det svåraste jag vet.
Därför blir det så tufft och hårt varje gång jag väl står där och kikar rätt in i den feta, tunga väggen och en sådan dag var det igår!
Ett tufft pass i lyftarlokalen, tungt och mycket, jag var övertygad att jag skulle klara passet galant men det visade sig bli mig övermäktigt. Jag krigade så klart och försökte hålla mig till programmet och viktprocenten även om kroppen och knoppen vägrade att samarbeta...frustrationen kom som på ett brev på posten och känslan av misslyckande gjorde det inte bättre men det fanns inget annat att göra än att ge mig och skala av rejält på vikterna.
Trist som tusan men förhoppningsvis fanns det någon mening med det passet också, tills nästa pass vet jag bara inte vad!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar