fredag 28 februari 2014

Ibland spelar en hängröv mindre roll

I bland kan saker som svaghet i benen, tjockismage och hängröv gnaga hål i huvudet, irritera mig och ta mycket av mitt engagemang. Jag gillar att vara stark och vara i bra form. 
Men när ens lilla 5 månaders son vaknar mitt i natten med jättehög feber och knappt får luft och tittar med panik i ögonen bedjande på dig...Hjälp mamma!  ...och du kan inte göra ett skit för att hjälpa honom så är det inte längre så viktigt hur jeansen sitter. Då spelar en hängröv ingen som helst roll längre....då gäller det att snabbt som ögat få den där röven ur vagnen jäkligt snabbt. 
Natten till i går var en hemsk natt, har aldrig haft sådan panik och inre stress någonsin och känslan av att inte kunna hjälpa eller försvara lilla M gav mig sådan värk i hjärtat. Det blev ett besök på Halmstas barnakut där de underbara sjuksköterskorna och doktorerna snabbt konstaterade att det "bara" var falsk krupp lillen åkt på och att de ganska lätt skulle kunna hjälpa honom att andas lättare. Lätt och lätt vet jag inte om jag håller med om att det var att hålla i en panikslagen liten kille och försöka få honom att slappna av och andas i inhalatormasken som tvingades över hans mun och näsa.... Två gånger för adrenalininhalation och två gånger för kortisoninhalation. De var långa minutrar för både rädd mamma och panikslagen M. 
Efter behandling på akuten så blev vi inlagda för observation men tack och lov så repade sig han sig ganska snabbt och vi fick lämna sjukhuset senare samma dag. Mycket omskakad, men oerhört tacksam för att vi har så bra vård som vi har i Sverige och framförallt i Halmstad just nu, blev jag otrevligt påmind om vad föräldraskap innebär och vilka otroliga känslostormar livet som mamma bär med sig. 
Och framförallt vad lite roll det betyder om jag har hängröv eller inte! 

2 kommentarer:

  1. Ligger här med min lilla tös som har somnat om på min arm. Hittade då din blogg vilket har gett mig en bra start på denna fredag :-)
    Blev dock alldeles ledsen i hjärtat när jag läste det här inlägget. Lilla M... tur att han blev bättre så snabbt, men läskigt att behöva vara med om det. Både för mamma och M. Det är ingen lätt sak vi har gett oss in på. Många år av ständig oro! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja Kimona vi kommer att få våra fiskar varma av både oro och glädje med de här små bustrollen ❤️

      Radera