måndag 12 maj 2014

Jävligt envis eller bara dum på riktigt?

Vägrar besegras och vägrar att inte följa planen, att inte genomföra det som är en uttalad plan eller nerskriven planering får det att klia på hela kroppen min. Det skall banne mig gå! Envist nöter jag på och stretar emot. 
Igår fick jag mig dock en funderare om det verkligen är så smart...att klämma in ett träningspass mellan jobbet och lillemans BVC tid, mitt under den tänkta lunchen var ju det enda alternativet för att få till träningen. Genom att stressat bli klar i tid på jobbet (bara att börja jobba på 50% och komma ikapp allt på en gång är bara i sig just nu lagom stressande) och snabbt byta om till träningskläder, skjuta på lunchen och rusa ner till lyftarlokalen var det enda alternativet för att få veckans första pass gjort enligt plan, på måndag. 
Tunga vändningar+överstötar, knäböj fram och ryck skulle avverkas snabbt och lätt. 
Snabbt blev det men inte så lätt! 
Mitt under vändningar+överstötarna när det stretade emot, var allmänt bökigt och rejält flåsigt på skitvikterna 90 och 95kg började jag tvivla på att det verkligen var en bra idé att så envist jaga tillbaka... Att samtidigt som livspusslet med sömnbrist, diet, jobb, vara världens bästa mamma och världens bästa älskling läggs envist envisas att träna och träna målinriktat och prestationsinriktat. 
Är det verkligen så smart!? 
Kanske inte MEN just nu känner jag att det är precis det jag behöver, det är i träningslokalen jag känner mig hemma, känner mig trygg och det är när kroppen får slita hårt som jag känner att knoppen får ett andningshål, huvudet får lite egentid och avkoppling från just allt det där andra. 
Jag kommer nog så sakteliga inse att jag inte kommer att nå någon elitnivå igen och kommer hitta någon mer "lagom" nivå på krav till prestation, acceptera att mitt tåg gått...men tills jag hittar det "jaget" så klamrar jag envist fast vid mig själv som jag känner mig bäst - en kvinna med höga ambitioner och höga krav på sig själv. Envis eller dum...vem vet!?

2 kommentarer:

  1. Du kommer visst tillbaka! Vissa perioder får man kanske bara rulla på friläge ett tag, innan man kan växla upp igen. Du har så mycket att ge och allt blir bättre med tiden. En klen tröst kanske. Var rädd om dig!
    Kram

    SvaraRadera