onsdag 2 juli 2014

I bland måste man bara bevisa för sig själv!

Dagen som länge varit långt borta i fjärran, dagen som hägrat och dagen som motiverat kom till sist. Igår var det så äntligen dags för SM. 
Det kändes faktiskt konstigt och overkligt att det var dags att tävla igen och trots att jag ställde mig på vågen för att väga in och gjorde det som skulle göras vid invägningen så fattade jag inte riktigt att jag verkligen skulle tävla förrän gruppen före min grupp, den näst sista gruppen, började bli klara med sin tävling. 
Inte förrän trikån åkte på och jag började värma upp fattade jag att nu var det på riktigt. 
Och oj vad det kändes bra när nervositeten började växla om till pirrighet  och jag började känna igen den där härliga tävlingskänslan. Om jag tidigare varit osäker på formen och på om jag kunde lyfta överhuvudtaget så var jag där och då helt övertygad om att jag skulle kunna lyfta vad som helst....och jag litade blint på att Coach G skulle släppa in mig på de vikter som jag behövde och att jag skulle klara dem. Det enda Coach sa till mig innan tävlingen var att idag gäller det att kriga på varje vikt. Och det har aldrig tidigare känts på självklart!
Jag visste att jag är sämre i ryck så att det gällde att samla ihop så många kilon som möjligt i rycken och fightas emot med näbbar och klor. 
Jag gick in på 70kg och klarade det lätt, min största konkurrent Karin gick in på 71kg och klarade lika lätt hon också och ledde nu tävlingen. Jag gick 72kg i andra och klarade, Karin gick såklart på mina vikter och gick 73kg i sitt andra och klarade....Karin hade nu övertaget och ledde tävlingen. Vår enda chans var nu att höja högt och "tvinga" Karin att välja nästa vikt. Vi höjde till 80 kg och Karin valde 76kg och tanken var att dyka ner och sänka till samma och då ha övertaget genom lättare kroppsvikt...Karin bommade precis sitt försök och vi lämnade in sänkningen för sent och tvingades då gå på 77kg. 
En vikt jag aldrig varit närheten på sedan SM 2012 men som jag nu behövde för att vinna. 
Jag gick in, lyfte krokigt och vint men jag skulle ha vikten och krigade den på plats med ett halft sitt, halft utfall och en språngmarsch men stenhårda armar. Seger i ryck och fyra kilo ledning inför stötarna- galet kul! 
Inför stötarna hade vi satt 100kg som ingångsvikt men Karin som var näst sist in gick in på 87kg och vi sänkte min ingång till 96kg och i och med att jag satte den lätt och snyggt så var guld i stöt och guld i sammanlagt klart. Självklart lyfte jag även mina två sista lyft och gick på 103kg i andra och satte även den och överlät beslutet om sistavikt till Coach G. 107kg blev sista vikten och jag trodde att jag skulle få den också men jag tror att jag var för nöjd för att verkligen skärpa till mig och kriga tillräckligt för att få den. Jag fick den på framkant och bommade lyftet redan i vändningen. 
Visst lite trist att bomma i sista lyftet men sååå kul att vinna SM- guld i ryck, SM-guld i stöt och SM-guld sammanlagt. 
Så otroligt häftigt att göra det i Borås framför en hejarklack fylld av släkt och vänner. 
Så otroligt tacksam för hjälp med program och träning inför av bästa Coach Gunnar och sist men inte minst....
Så stolt över att jag fixade det, att jag lyckades ta mig tillbaka till tävlingsflaket och även kunna prestera det som behövdes när det behövdes! Lycklig över att jag vågade utmana mig själv och att jag bevisade för mig själv att den här Tigermorsan är det klös i! Och det betyder faktiskt mer än resultat och medaljer. 
Foto: Anders Sjögren DECA Text & Bild 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar