Hatkärleken fortsätter

Nöter vidare med träningen och jobbar vidare med rycken, försöker bli kompis med dem och försöker förstå mig på dem men hamnar allt som oftast i någon slags frustrerad och arg hatkärlek till dem. Att det skall vara så svårt att rycka upp lite anständig vikt. 

Försöker jobba metodiskt med de delar i lyftet som jag vet att jag kan göra bättre bara jag nöter på, har släppt tvånget att sitta. Blir det sitt så blir det, om inte så vad fasiken!? 

Hade ett riktigt dåligt men ändå bra ryckpass i tisdags då jag brottades rejält med teknik och hjärnspöken. Fick trots dåliga lyft ändå upp nytt årsbästa. Så alltså bra men ändå dåligt. 

Ja ni fattar, det är som vanligt upp och ned och att bli bra på ryck det är ingen dans på rosor inte.