söndag 21 juni 2015

Borta bra men hemma bäst!

Återigen hemma i egen lya, bland egna saker, eget kylskåp och egen säng. Borta är bra men hemma är ändå alltid bäst!
Avslutningen på lägret blev för min del ingen fantastisk "grande finale", utan snarare en ganska grådassig och dyster sorti. 
Desto snyggare avslutade de övriga det annars så känslo-stormande lägret, med flaggan i topp och med breda och nöjda leenden. Hur mycket man än vill så går det aldrig att göra mer än sitt bästa! 
Tusen TACK till Herr Peter Käks och hans #teamkäks, de övriga lyftarna i Halle 32 som inspirerade, peppade och delade med sig av stänger, vikter, skratt och bus.
Bambatanterna som sken i kapp med solen varje måltid, taxichauffören (och hans bihang) som bjöd på en trång och varm resa till Berlin, glassgubben som gjorde min son till världens lyckligaste lilla kille varje dag, Birkans kusiner som introducerat turkisk "äkta" döner kebab till gamla DDR, världens bästa träningsgäng - Patricia, Sofia, Hampus och Birkan som ÄR sjukt duktiga på det ni håller på med, inspirerar mig och gör träningsläger vardagen lite mer kittlande och spännande. 
Det största TACKET av de alla till min älskade J, tack för att du brinner för att utveckla och hjälpa atleter till att nå sina drömmar och mål, tack för att du låter din familj följa med även om det kanske allt som oftast blir svårt och jobbigt att växla från Coach, pappa och fästman på mindre än en grisblink. 
Att vara jag och leva mitt liv är verkligen ett privilegium! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar