fredag 31 juli 2015

Barberaren på Gärdet

Blev sittandes inne hos en barberare på Gärdet i Stockholm under en rejäl störtskur. Saken i sig att jag hamnade där var inget märkvärdigt alls för min älskade man är en gammal man i själen. Han väljer klassiska herrfrisörer och barberare för att klippa och raka sig och eftersom detta beslut ofta kommer snabbt och impulsivt så händer det allt som oftast att även jag hamnar hos olika barberare runt om i världen.
Det märkvärdiga med just den här barberaren var att den hängde liksom kvar i mitt sinne och gör det än...

Barberaren var en äldre herre, troligtvis med sina bästa år bakom sig, varken kort eller lång, varken tjock eller smal, med ursprung från Kurdistan men med ett stort hjärta för Sverige. 
Han kallpratade medan han trimmade, klippte, tvättade, blåste, löddrade och rakade. Pratade som alla frisörer om allt mellan himmel och jord och ingenting på samma gång men han gjorde det på ett naturlig sätt som gjorde mig intresserad och gjorde att jag faktiskt lyssnade. Han kom så klart in på vädret, för som han sa - alla svenskar älskar att prata om är vädret och som nu om den förlorade sommaren. 
Jag tycker att det är rätt trist att prata om vädret, det blir ju ändå som det blir men jag håller med om att det troligtvis är det vanligaste samtalsämnet runt om i stugorna just nu. 
Det som han kort därefter säger tog en stund för mig att ta in men så snart min hjärna sorterat och bearbetat det som kom ur barberarens mun och in i mina öron så trillade polletten ner. 
- Det jag älskar med Sverige är att vi har lyxen att gå runt och klaga på att det regnar, sucka över att den svenska sommaren aldrig kom, att vi inte kan njuta riktigt så mycket som vi vill av den där goda glassen och sura till över att det inte blev någon perfekt sommaridyll som vi ville, sa han. 
Det betyder att vi i Sverige har det riktigt, riktigt bra och så mycket som vi är nöjda och tillfreds med och det älskar jag, fortsatte barberaren på Gärdet. 
När jag gick ut från den där barberarsalongen regnade det och det fortsatte så hela dagen, men det enda jag kunde tänka på var att vad märkligt att en barberare på Gärdet skulle få mig att uppskatta livet lite extra, precis som det är - Här och Nu! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar