torsdag 6 augusti 2015

Hallå Hallå - vill du ha en femhundring?

Grannpojken knackar på dörren, Alex den numera stora killen på gården, står glad ihågen utanför och skiner i kapp med solen. Jag hinner knappt få upp dörren förrän A ivrigt frågar om Lilla M (gårdens numera lilla kille) vill ha hans studsmatta som han "växt ut". 
När jag följer hans ivriga blick och pekande finger mot gräsmattan där han placerat studsmattan kan jag inte annat än att bli minst lika entusiastisk själv.
Wow-klart vi vill...eller just det, -klart han vill svarade jag när även min blick landat på en studsmatta likt den jag själv hade när jag var liten. 
Tyst tänkte jag för mig själv - på min tid fick man minsann slita hårt för att få njuta av en sådan här dyrgrip, nu liksom bara "Hallå Hallå vill du ha en femhundring"
I slutet av åttiotalet, kanske i början av nittiotalet hade alla coola och mindre coola tjejer en egen studsmatta. Alltså var det då min högsta dröm att ha en egen jag med. Den kostade på den tiden femhundra kronor, vilket för mig där och då var en helt obegripligt stor summa pengar som varken en sparsam liten tolvåring kunde, eller hennes kära föräldrar ville, hosta upp. Efter tuffa förhandlingar runt det fykantiga mörkbruna köksbordet på Tallvägen blev dealen att om jag inte åt godis på ett helt år så skulle jag få en femhundring som jag kunde köpa precis vad jag ville för.  
Just där var det en helt perfekt deal och jag var helt övertygad om att jag var den som gick segrande ur förhandlingarna....redan nästa lördag förstod jag att det skulle bli tufft, inget lördagsgodis. Inte heller något påskgodis, julgodis eller åka bil med morfar-godis, inget godis alls på ett år. 365 långa dagar av längtan efter godis men med en ännu större längtan efter den där studsmattan. Jag fixade det, klarade ett helt år utan godis, fick femhundra kronor, köpte min studsmatta och hoppade mig lycklig i alla fall någon sommar. 
Idag så här halvvägs ut på farstun, med grannpojkens solstråleleende skina mot mig, inser jag att jag troligtvis fick betala ett överpris.....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar