onsdag 16 september 2015

Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Gjorde en beställning på mat hos Vietnamesen  lite längre ner på gatan, vi var många som var hungriga så det blev en ganska rejäl beställning. Ringde in beställningen och beställde med hjälp av numret på rätten från menyn som låg i lådan hemma i köket för att göra det enkelt och smidigt för både mig och för mottagaren i andra änden. Smart tyckte jag.... ända tills jag tjugo minuter senare klev in i hålet i väggen och möttes av en aningen stressad kock och hans medarbetare som sprang om varandra, svettandes med hög nivå av stress i kroppen rotandes i olika byttor och kastruller. De nio beställda lådorna var långt i från klara och när jag började skumläsa menyn som satt på väggen i brist på annat att titta på i den trånga lilla gluggen så började jag ana varför det inte bara var så bara med vår beställning.
Menyn på väggen såg inte direkt likadan ut som den tummade versionen hemma i min kökslåda, numren var de samma (1-21) men det var nog också bara det enda. Rätterna bakom numren var långt i från de kyckling med cashewnötter och kyckling med ris som vi trodde vi hade beställt. Merparten av våra nummer låg nu under SPECIALRÄTTER och även jag började känna mig lite obekväm. Tanken på de hungriga och matkräsna magarna som satt väntandes hemma hos mig fick mig att känna mig minst lika blank i pannan som den uppstressade kocken. Hur fasiken säljer jag in det här till gänget där hemma?!
Alltså  kyckling och nudlar hade snabbt förbytts till fläsk, tofu, anka och scampi i olika former och smaker och hux flux var mina lådor klara och redo. Mötte den nu mycket lugnare och till och med visslande kockens leende med ett kanske inte så lika övertygande leende, betalade snällt, tackade och tog mina kassar med delikatesser och gick ut genom den plingande dörren.
Det blev inte riktigt som jag tänkt, men likt så många gånger förr när det skitit sig, gått lite fel eller käpprätt åt helsike så löste det sig även den här gången. Det blev en kulinarisk upplevelse i form av vietnamesiskt buffé, alla blev mätta, maten (däremot inte riset!) tog slut och ankan smakade inte alls illa.
Det blev inte riktigt som jag tänkt, det blir inte alltid det, det blir visst nästan aldrig det - som man tänkt sig alltså.
Någonstans djupt där inne tackar jag ändå för att det inte alltid blir som jag tänkt, intalar mig att det finns en mening med att saker händer och sker. Obetydliga saker som att äta kyckling eller anka kanske kan kvitta men när stora saker skall till att ske då vill jag mer än gärna att det är någon (eller något?) mer än jag själv som ser till att saker och ting blir som de bör och inte som tänkt.
Det blir banne mig bäst så - att det inte alltid blir som man tänkt sig!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar