torsdag 8 oktober 2015

Försten till hundra sa mormor

Jag träffade min älskade mormor i helgen. Mormor är äldst i släkten, gammal om hon får säga det själv men ålder är ju bara en siffra eller hur är det nu?! Mormor har ju alltid varit och kommer ju alltid att vara just mormor, har en mormor egentligen en ålder? Är inte mormor alltid gammal, hur ung hon än är?
Hur som helst så börjar min mormor (som alltså alltid varit gammal i mina ögon), bli gammal på riktigt. Hon är där som vi andra pratar om henne som "pigg för sin ålder"... hon minns det mesta, blandar ihop de flesta, bjuder alltid på kaffe och skäms för att hon inte har sju sorters kakor att bjuda på till kaffet. Frågar några gånger för mycket om hon skall "fylla på mina bekymmer", alltså om jag vill ha påtår. Hon löser korsord, noterar vädret i sin kalender, dricker portvin, äter praliner och promenerar runt i Fristad med sin rullator.
Hon är världens bästa mormor!
Under ett samtal om allt mellan huruvida det går att köpa sockor på ICA, huruvida jag har blivit längre eller ej och huruvida hon åkte buss eller fick skjuts sist hon var inne i stan kommer vi in på hur gammal mormor egentligen är och att ingen i släkten blivit hundra år. Vi båda två känner lite på siffran -  hundra, 100 - det är alltid något speciellt med tresiffrigt.
Mormor skiner upp och tittar på mig, DU kan bli den första i släkten som blir 100år säger hon med ett stort leende. Jag försöker flika in att 64 år  faktiskt är ganska lång tid, men att mormor själv har god chans att klippa hundringen inom kort. Mormor skrattar och skrockar på sitt mysiga vis, rullar tummarna och säger - vi får väl se vem som kommer först lilla hjärtat. På något medvetet eller omedvetet sätt får hon mig att känna mig yngre än på länge, nyfiken på livet och att vilja bli hundra år....först eller inte. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar