söndag 25 oktober 2015

Jag blir så arg när jag ser dig

Häromdagen när jag klev in i butiken rätt över gatan, (i svettiga och skitiga träningskläder och håret på ända som alltid när jag handlar i min lokala livsmedelsbutik), så rycks jag snabbt och hårt upp ur mitt vanliga handlingsfokus av att ett biträde står och packar upp varor någonstans mellan spiskumminet och pollyn på min mentala handlingsnota. Hennes berg av varor tar upp hela gången så jag blir tvungen att stanna upp. Jag ler och innan jag hinner vända på klacken och ta mig till pollyhyllan och vidare till kassorna så tittar hon på mig och säger utan att besvara mitt leende: Jag blir så arg när jag ser dig!
Jag ser mig lite snabbt om i förhoppning om att det tätt bakom mig står någon annan som hon egentligen tittar och riktar sina ord mot, men icke. 
Hon fortsätter i lite mildare ton att förklara att hon varje gång hon ser mig i butiken blir arg för att jag alltid ser så hurtig och grymt vältränad ut. 
Arg på mig själv skyndar hon sig att lägga till när hon troligtvis ser min något frågande- och på väg att bli lite irriterad-blick. 
Jag antar att det ligger mycket hårt slit och mycket träning bakom din muskulösa och fina kropp fortsätter hon. Finns det ingen genväg, inte ens en liten frågar hon lite bedjande. Jaha, jag är lat och gillar mat så jag får alltså fortsätta att bli arg när jag ser dig skrattar hon fram. 

Nu skrattar vi båda, min förvirring och irritation försvinner när jag inser att hon faktiskt ger mig en stor komplimang, rätt upp i ansiktet, här och nu erkänner en kvinna jag egentligen inte känner att hon faktiskt beundrar mig och gillar min kropp och mina muskler. Jag bestämmer mig för att suga i mig det och bara ta emot det, utan att analysera och utan omtolkningar. Jag blev ju faktiskt glad och varm i hjärtat. Hon får vara hur arg på mig som helst tänkte jag, glömde pollyn, betalade och gick ut ur affären stolt som en tupp. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar